Vild i frid Dennis.

Du lämnar en fru efter dig, och ett barn.
Du hade inte ens tagit studenten.. Men du fick iallafall gå på fjolårets bal.
Jag tror att du visste det, kanske. Annars hade du kanske inte varit så förhastad med allt.
Flytta ihop med en tjej, förlova sig, gifta dig och få barn.

Minns när du, jag och Johan körde moped och när vi bytte med varandra, minns alla konfa träffar, våran konfafilm som var helt vrickad, festerna hos elli, kalle dagarna, när vi överaskade dig på din födelsedag och när vi försökte byta ut grädden. Ja det finns många minnen. Så är det alltid.

På något sätt känns det att döden har kommit en nära.. Närmare än vad man vill att den ska vara.
Den påminner oss om att leva våra liv till fullo, och vill du göra något - GÖR det då.
Man säger ofta "jag gör det imorgon", imorgon kan det vara försent.

Hur kan man ena stunden vara fullt levande, och nästa stund vara död..?
Varför får alltid dem goda människorna lämna livet före? Borde det inte finns någon logistik i att dem ska stanna här..?

Tankarna är många, och dem snurrar. Tyvärr hade vi ingen kontakt de senaste åren.. Vi småpratade då och då på msn där man mest hörde läget osv. Men under konfa tiden och efter var vi väldigt bra vänner, vi blev även ihop ett tag..

Visst, man vill ALLTID ändra på saker och tänker alltid "om jag bara hade gjort såhär..." Det är alltid så.

Man får helt enkelt leva livet medans man kan och alltid vara mån om andra samt ta hand om medmänniskorna.

Det finns ingenting som är rättvist, ingenting. Inget är rättvist..

Vila i frid min vän . Hoppas du har det bra där uppe .